Jag halvsitter i sängen som så många nätter förr. Känslan av att inte vilja, inte våga, inte orka sova glider över mig. En känsla som känns så bekant.
Om jag somnar betyder det att morgondagen innebär ett nytt steg att vilja, orka kliva upp ur sängen och börja om på nytt igen. Ta ett djupt andetag och tränga undan det som gräver inom mig dag ut och dag in.
Snart orkar jag inte bita ihop längre, då faller jag och vem tar då emot mig?
2 kommentarer:
Jag, om du tillåter?
Alltid <3
Skicka en kommentar