Jag har nog inte känt mig så missplacerad som jag gjorde idag, men jag tog mig igenom det. Med dig Pär i hjärtat, på armen, i tanken och som tröjnummer.
Jag kanske börjar bli galen, men jag tyckte för en snabb sekund att jag såg dig där uppe på läktaren när jag blickade upp. Jag önskar att jag inte hade fel, även fast du såg så verklig ut så hoppas ja att de va sant att din gestalt fanns där uppe bland folket och att det inte va en illusion.
Vi ses imorrn raring! Ja komma å hälsar på dig igen! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar