Ibland tar mycke annat överhand. Idag blev ett riktigt praktexemplar.
Jag va sjukt taggad inför matchen började med en miss, två, tre kanske. Men även med tre kontringsmål, mer kan jag ju inte begära. På väg mot den fjärde, ensam. I första steget kände jag en knäpp, i andra steget kände jag en smäll till på andra sidan knät. Sen va de kört, knät kollapsade, de gick inte att springa.
Jag faller ihop, smärta, skrik, öhm.. Underbara nadine komma ner från läktaren, ja spottar Agda i ansiktet och jag komma av plan.
FAAAAAN!!!!!! Där tar envisheten över direkt, ja bestämmer mig innan ja lugnat mig. Ja kliver fan inte av planen, ja ska spela klart.
Övertalade min tränare, lindade hårt som fan. Andra halvlek, de smärtar och för ont. Men jävlaranamma, ja SKA spela.
Det dunkar i huvve och jag har ont. Men de va mitt beslut, de får ja stå för.
Nu i efterhand, lite klokare. Ja skulle ha klivit av.. Men vem fan är inte efterklok då?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar