Äntligen säger jag bara! Äntligen är semestern över och jag slipper åma mig för att jag hela tiden spenderar pengar på sprit (?! Men snälla, inte dricker jag inte) och en massa annat onödigt. Så som kläder och impulshandling på affärer (när jag är oerhört hungrig eller bara sugen.)
Jag är äntligen tillbaka på mitt underbara jobb som jag tycker så oerhört mycke om och Camilla jobbar med mig denna vecka. Känns lite onödigt när de är så lite barn, men samtidigt skönt att bara snacka lite skit och skratta åt barnen tillsammans eller säga; aaaw! (Vilket händer alltför ofta när man är tillsammans med barn.)
Jag är så himla less på mig själv! Orden bara stakar sig i halsen och jag kan inte få fram mer än ett öhm. Det är så mycke jag vill säga dig, så mycke som behöver komma ut ur mitt system och som bara du behöver höra. Spelar ingen roll om jag berättar de för alla runtomkring. För det spelar bara roll om jag säger det till dig, men jag kan inte, det går inte.
Jag försöker och nu tror jag att jag har bestämt mig.
Jag ska sluta vara rädd, chansa och hoppas på att du fångar mig när jag faller.
Den som älskar besegrar världen och är inte rädd för att förlora något. Den sanna kärleken är en handling där vi överlämnar oss villkorslöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar