Fick höra igår fram å tillbaka tusentals gånger av olika människor varje gång att en kille från Edsbyn hade varit med i en bilkrasch. Kändes underligt, men ändå inte ovanligt. Ena killen som enligt rykten körde klarade sig ganska bra, medans den andre killen nu ligger nere i Uppsala och är hjärndöd. Jag vet inte vad som är sant eller inte, men de jag mest reflekterar över är alla runtomkring. Reaktioner, känslor, tankar och framförallt sympatin.
Men för mig känns de alldeles för långt borta, för långt borta för att jag ens skulle bry mig det minsta. För det spelar ingen roll för mig, människor närmare mig dör som flugor, så varför ska jag lägga en tanke eller en känsla på en grabb jag inte har någon aning om de är eller har någon koppling alls till.
Kalla mig gärna känslokall, det skiter jag fullständigt i. För jag är inte känslokall, det finns bara en gräns på hur mycke man som människa klarar av att bry sig.
Dock skänker jag en uns medlidande till nära & kära. Livet suger hårt när någon dör!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar