Söndagsångesten har på senaste infunnit sig dagen innan, som en bubbla bara för att förbereda mig på domedagen. Att dagen efter kommer bli dubbelt så jobbig, att ångesten kommer fylla alla tomrum i min kropp och tvinga mig att ta beslut för att inte fly.
Det är inte långt ifrån ett telefonsamtal, som antingen skulle lyfta mig upp till skyarna eller dra ner mig till fördärvet.
Jag dricker för mycket, men det förnekar jag. Om du frågar mig om sanningen så tvekar jag.
Jag vet inte hur länge jag ska klara det här, rädd för den onda cirkeln som flåsar i nacken. Jag måste fly på ett annat sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar