- Vilja, orken, kraften

Jag halvsitter i sängen som så många nätter förr. Känslan av att inte vilja, inte våga, inte orka sova glider över mig. En känsla som känns så bekant.
Om jag somnar betyder det att morgondagen innebär ett nytt steg att vilja, orka kliva upp ur sängen och börja om på nytt igen. Ta ett djupt andetag och tränga undan det som gräver inom mig dag ut och dag in.

Snart orkar jag inte bita ihop längre, då faller jag och vem tar då emot mig?

- I rymden finns inga känslor

Precis kommit hem efter att ha sett den filmen, bakom kulisserna i ett bullrande jävla maskinrum.

Filmen fick mig att tänka på mitt jobb, hur mycket jag längtar tillbaka till rutinen, tryggheten och att känna hur skönt det vore att fortsätta leva i sin lilla bubbla, där man tar för givet att allting alltid ska vara precis som förr, som vanligt.

Annars blir det kaos..

- Va gör man när hela världen går sönder

Vad gör man när hela ens värld rasar samman, det finns inget sammanhang. Ingen röd tråd och det börjar kännas oumbärligt att fortsätta andas?
När lidandet inte når något slut, när allting bara känns meningslöst och jobbigt.
Vad gör man när gråten sätter sig i strupen tills man spyr, då man gråter som ett litet barn igen och inte kan hejda sig?
När gråten hindrar en från att prata, att få ur sig det som gnager inom en.
Vad gör man när personer som man älskar, person som finns i hjärtat bara dör ifrån en?
En efter en..

Jag är på ett riktigt mörkt ställe just nu, jag hoppas att jag har lite vilja och kraft att ta mig ur det här. Men, jag tror gränsen är nådd nu. Det här är mer än va ja klarar av..

Du har alltid varit den jag har sett upp till, den som har gett mig de varmaste kramarna, den godaste varma chokladen.
Den som gav mig ovillkorslös kärlek och som gjorde de godaste pannkakorna.

Du var den som alltid behandlade mig väl, som alltid tittade på mig som om det var en guldklimp.
Den som alltid gjorde världens godaste ris och kassler, den som hade ett hjärta av guld.

Du var den som livet lekte för, den som ingen i hela världen någonsin skulle säga ett ont ord om.
Den som gjorde kullerbyttor på gräsmattan på sommaren, den som älskade livet.

Du var den som grät när du berättade att du va stolt över mig, dina tårar tog aldrig slut.
Den som fick mig att skratta, den som fick mig att älska.

Du var den som försökte hålla ihop familjen, den som alla älskade och avgudade.
Den som alltid hade goda råd, den som hade snuskig humor.

Ditt sätt att vara tillsammans med din syster är något som jag och Camilla brukar prata om. Jag önskar att jag vore som dig, att jag blir som dig en vacker dag. Det finns ingen annan som jag ser upp till så mycket som jag ser upp till dig nu. Men så försvinner du ur mitt liv och jag känner mig mer vilsen än va jag någonsin gjort. Jag har alltid medvetet och omedvetet räknat med att du ska finnas där för mig, alltid vara en hjälpande hand på vägen. Jag klarar inte av att leva utan dig, för du va en av dom som jag levde för.

Jag hoppas Pär tar hand om dig nu där ni nu är. Han kommer älska dig och du kommer älska honom. Han ville träffa dig och jag antar att nu får han det. Önskar att jag kunde vara där med er, jag skulle nog klara av allting lite bättre då.

- Ryggskott

Again... Freakin' awesome... NOT..!!
In på akuten inatt, min sköna Cattis va snäll och skjutsade in mig och vi tog med oss Micke som sällskap.
Hög på morfin, de va minst sagt en intressant och rolig upplevelse. Men fyfaaan vilken smärta, jag vet emellanåt inte hur jag ska klara av att leva.. Haha, tant Thessa 85 år.

Slängde i mig massa piller idag, min underbara Annso körde in bilen till besiktingen i Norrtälje. Den fick inte igenom, blir ombesiktning inom en månad. Avgassystemet läcker så de gick inte att mäta.. Kul...
Men de va lite komiskt.. Mitt högra framljus lös ite konstigt åt alla möjliga håll, det visade sig att Bert hade satt lampan uppochner. Kändes lite som typiskt honom.. Haha..

Slängde i mig lite mer piller och bad till gudarna att morfinet förvunnit ur kroppen. Sen drog jag mä mig Micke till Knivsa för att kolla på Alfta-Vassunda division 2.
Åååh, underbara Alfta.. Som jag saknar att spela mä dom.. Bara glädjen som finns i laget, spelet å framförallt så blev jag nästan tårögd av lycka när jag hör Shakira - Waka waka, jag ser alla jublar å börjar dansa. Bara dansa för kul, skratta och le. UNDERBART!
Blev iaf vist för Alfta, dom gjorde ingen vidare bra match alls. Men när dom vinner fast dom spelar dåligt visar ju hur bra laget är egentligen. ME LIKE!
Dock funderar ja på att aldrig mer åka och kolla. Amanda lyckas på något sätt få rött kort, de få gånger som jag ser en match. Haha.. Karma, eller? ;P

Näe, ny dag imorrn. Ledig igen, få se hur det går tills på onsdag. Måste bespara mina tabletter lite, match på lörda ju. Då behövs dom nog som mest..

PEACE OUT!

- Please remember

Jag minns när du, jag, Daniel, Becca, Kevin och Dennis åkte pulka i Gottsta, va jävla roligt vi hade!
Jag minns när vi spelade kubb på skolan mitt i vintern.

Jag minns när vi kollade på tomten är far till alla barnen hemma hos Aleex och käkade.

Jag minns ditt leende, jag minns ditt skratt, jag minns den värme du spred, jag minns glädjen, jag minns dina andetag, jag minns din lukt, jag minns hur dina kramar kändes, jag minns din röst.

Minnesstunden för Pär Bert Ekorre Söderblom va i torsdags. Att kliva in i rummet, övertygad om att jag inte hade fler tårar kvar va som att gå in i ett rum är inte tiden existerade. Där jag kunde höra hur varje hjärta krossades och hur varje tår rullade ner för kinderna som stenblock. Där rann mina tårar nerför kinderna som ett stenras, det gjorde ont i hjärtat och jag fick en stor klump i magen.

Jag tog en promenad hem till dig, som vanligt fick jag ont i hälen som jag brukar få när jag går till dig. Jag satte mig på altanen och blickade på alla ljus som stod på brunnslocken. Dom brann fortfarande.
När jag gick till studsmattan la jag mig ner och kollade på alla träd och dess vackra färger fällde jag några tårar.
Det börjar bli kallt ute nu, det är dags att komma hem nu så jag kan ge dig en låååång varm kram. För vintern blir lång om jag måste gå igenom den utan dig.

Darling, jag saknar dig!

- Where did all go wrong, I lost a friend..

Jag minns när du, jag och Dennis åkte in till Norrtälje efter en träning. När vi lyssnade på king of my castle. Jag snärtade till dig och Dennis på örat hela vägen in, för jag tyckte det va så tråkigt att sitta bak och att ni inte pratade med mig.

Jag minns när vi flyttade, du såg ut som ett vandrande lik som bar flyttkartonger. När du satte på dig min lila cowboyhatt som jag hade på en studentfest, du hade tröjan uppknäppt och du hade min ljuslila/mörklila peruk på dig.

Jag minns när vi hade personalfest och vandrade runt på centrum i våra snygga outfits. Temat var 80 talet och du kom på din lilla minicross. Senare på kvällen när jag kom hem från Herräng kom du och hämtade mig på den, du fick soppatorsk. Så jag puttade skiten upp för hela backen, till statoil för att sen tanka i lite soppa åt dig. Vi åkte till Micke för att Dennis och Aleex sa att det var efterfest där.
Men de var ingen som öppnade. Istället snodde du golfbollar och en klubba av Micke och vi stod på gårdsplanen och du sköt bollarna över vägen. Sedan åkte vi till din bil, du ville att jag skulle sova hos dig i Herräng. Men jag ville åka till Skärsta och sova hos Erika och Tomas.

Jag minns när vi var hemma hos Ante Larsson på efterfest, när du blåste bubblor i käften, käkade allt möjligt du hittade i kylskåpet och grisade som fan.

Jag minns när Robert och Dennis kom till mig när jag bodde i Skärsta och lämnade dig här. Dyngfull hade du sagt till dom att du ville att dom skulle skjutsa hit dig.

Jag minns den där natten, när vi låg i soffan. När jag satte mig upp mitt i natten och sa att jag kände mig som en säck potatis. Det jag inte erkänt är att ja minns allt, jag minns varför jag vaknade och jag minns det där med potatissäcken.

Jag minns när du och jag satt på blåan och åt.

Jag minns när vi åkte lastbil till Stockholm, för att hämta ett släp. Du höll på att köra ner en bil och vi åkte i 50km/timmen till Rasbokil för att lämna släpet.

Jag minns när vi satt och åkte 17mil en enda kväll bara runt Hallsta och Älmsta. När jag blev pissnödig och du låste upp Älmsta sporthall åt mig för att jag skulle kunna gå in och pissa där. När du skrämde mig när jag var på väg ut från toaletten så jag hoppade och skrek och slog i knät i stenväggen.

Jag minns när du hade varit på kryssning med dina klasspolare och jag hämtade dig efter båten. Du skulle sova hos mig, så vi gick tillsammans för att hämta din bil. Du snarkade så förjävligt den natten så jag inte kunde sova.

Jag minns när du, jag och Micke åkte in till Norrtälje för att storhandla.

Jag minns när vi satt hemma hos mig i Hallsta och käkade tacos när Hampus kom efter deras skämt och han skulle be om ursäkt.

Jag minns när vi satt hemma hos mig och käkade tacos när du hade köpt kladdkaka till efterrätt.

Jag minns när jag en morgon sprang till dig efter att jag hade följt Micke till jobbet. Jag kom in i ditt lilla hus, precis när din väckarklocka ringde.

Jag minns filmkvällarna vi hade hemma hos dig i ryan och när du skulle försöka tvinga i mig ravioli.

Jag minns när du hade handlat åt mig på ÖoB och jag och Micke gick till dig mitt i natten för att hämta varorna.

Jag minns när jag, Micke och Cattis kom hem till dig mitt i natten och väckte dig. När du skrämde skiten ur mig och Micke och Cattis drack och blev fulla som svin.

Jag minns när vi hoppade studsmatta hos dig.

Jag minns när vi åkte till Jakobsberg för att hämta en bokhylla och det tog oss lite mindre än 1.5 timme.

Jag minns när vi grillade hemma hos dig, bara du och jag.

Jag minns när du skulle sätta i linser första gången och jag skrattade så jävla mycket åt dig så jag trodde jag skulle dö.

Jag minns när jag råkade peta ur en lins ur ögat på dig.

Jag minns när vi var hem till dig och jag träffade din mamma för första gången.

Jag minns första gången jag va på en hemmafest i Hallsta på riktigt, Halloween -09 hemma hos Becca och Daniel. Då va du också med.

Jag minns när du kom ner på guldklövern i mankini.

Jag minns alla våra deeptalks.

Jag minns alla handbollsmatcher, speciellt DM i Enköping när du spydde å sov i omklädningsrummet när vi andra spelade.

Jag minns matchen i Falun när du smittade alla utom mig, Jens och Larsa.

Jag minns när vi lurade skiten ur Micke, om att vi skulle åka till Gävle och hämta stöldgods, när vi åkte till Älmsta.

Jag minns när vi lyssnade på 6 låtar konstant under tre timmar och målade hemma hos dig.

Jag minns när du körde som en dåre hem till Magnus med hästsläp och jag trodde fan vi skulle dö i varje kurva.

Jag minns när du skjutsade mig till Gimo och träffade min pappa.

Jag minns när du hämtade mig i Uppsala när jag varit på cross och inte trodde på mig när jag skrek att en älg stod på vägen.

Jag minns när vi skulle till Arlanda och hämta din kusin, när du höll på att köra in i allt som gick på Arlanda och vi skrattade som vanligt.

Jag minns när vi satt på McDonalds i Borlänge och jag skrattade konstant, oavbrutet i säkert en kvart och du filmade mig.

Jag minns när vi va hemma hos Robert och jag skrattade så jag trodde jag skulle kikna av skratt. När du spelade in fyra små videos av mig.

Jag minns i somras när du ville att jag skulle flytta ihop med dig och vi bestämde att det skulle bli ungefär 2-3 nätter/vecka. Bara för att du inte ville bo helt ensam där ute i ryan. Nu i efterhand ångrar jag att det inte blev av, för det skulle innebära att jag hade ytterligare några nätter och dagar med dig.

Jag minns när vi skjutsade in Dennis till Norrtälje för att han skulle åka in till stan på stundentskiva. Vi käkade på donken och allt spårade som vanligt.

Jag minns när du ringde mig i mellandagarna, sa att du saknade mig så mycket för vi inte hade setts på nästan en vecka. Du sa att du hade tyvärr supit bort för mycke pengar på jäger, annars hade du tagit bilen för att åka upp och träffa mig, för de va så längesen vi sågs. Eftersom du inte kunde komma upp så va du tvungen att vänta några dagar till. Du sa att du va lycklig.

Jag minns när du kom på din fyrhjuling med Dennis utanför mig och jag minns när vi åkte runt på den.

Jag minns alla middagar vi hade tillsammans.

Jag minns resan mot Häverödal när vi spårade i bilen och jag fick dig att brista av skratt när jag sa att jag håller på att bli kokobäng.

Jag minns allra, allra första gången vi festade ihop. Som spårade ur totalt, men så kul som vi hade då.

Jag minns när vi lekte kurragömma med bilarna länga skogsvägen.

Jag minns när du och jag åkte till Norrtälje för att hälsa på Hampus och vi körde på en hare på vägen hem. Du slängde in den i skåpbilen och lät inälvorna hänga utanför, så att Hampus skulle se när han körde ikapp oss.

Jag minns när du och Dennis kom till hallen och sa att ni hade en present till mig i bagageluckan. Det va en död hare.

JAG MINNS allt och lite till, jag minns varenda sekund som jag hade med dig. Det är oförglömligt. Du är oförglömlig och du kommer aldrig att lämna mig.

Lampan var släckt ikväll, jag antar att jag missade dig när du kom hem. För du va inte hemma när ja va där. Så jag satte mig ner på trappen och väntade ett tag, tittade på huset och allt vi målade i somras. Tittade på tunnan där våra namn står och funderade på om jag skulle ta en sväng ner till tvättmaskinen för att kolla om du hade tvätt som borde hängas. Jag satt bara där i en halvtimme, jag tänkte att jag ringer dig senare istället. För att säga hej.

- When the sun shines, we'll shine together

Idag va nog den längsta dagen i mitt liv, någonsin.
Jag har nog inte känt mig så missplacerad som jag gjorde idag, men jag tog mig igenom det. Med dig Pär i hjärtat, på armen, i tanken och som tröjnummer.
Jag kanske börjar bli galen, men jag tyckte för en snabb sekund att jag såg dig där uppe på läktaren när jag blickade upp. Jag önskar att jag inte hade fel, även fast du såg så verklig ut så hoppas ja att de va sant att din gestalt fanns där uppe bland folket och att det inte va en illusion.

Vi ses imorrn raring! Ja komma å hälsar på dig igen! <3

- PS

Vaknar på morgonen och gråter igen, sätter mig vid datorn och känner hur ögonen fortfarande svider sen gårdagen. Jag är trött och jag är sliten, idag är det en helt ny dag.
Men jag lovar dig att jag gråter ändå lika mycket.
Ska göra mig i ordning nu, ska åka in till Malsta och säga goddag till dig.

Prata lite och minnas, försöka förstå. Men än kan jag inte låta dig gå.



Jag hoppas du sov gott inatt hjärtat! <3

- Vafan vill livet mig?!

Nej, jag är faaan inte förbannad eller bitter. Jag är inte förkrossad och jag är inte alls ledsen.
Pär, Fredrik, Jocke, Emil, Johan, Stig, Ronald, Calle, Sven.
Vafan hände där?
Hur jävla mycke ska man klara av egentligen?!??!!

Kom tillbaka era jävlar! Fyfaaan för er, kom tillbaka och stanna hos mig!

- Pär Söderblom

Det har knappt gått ett dygn, det har varit ett dygn med lite sömn, mycke ångest och många tårar. Nu känner jag bara en tomhet, en tomhet som jag inte riktigt är bekväm med. Som jag inte riktigt kan handskas med.
Livet kommer definitivt bli lite mörkare och lite jobbigare utan dig Pär. Även fast solen skiner utanför och du hade den vackraste inramade månen igår natt, så kommer jag inte få se dig igen eller få höra ditt skratt.
Vi kommer inte dela de där underbara stunderna av rädsla, lycka, ångest, eller bara de där stunderna när jag verkligen såg dig för den du är.
Jag antar att din lampa inte syns att den är tänd längre, men inatt när jag såg den. Då trodde jag verkligen att du skulle komma hem. För annars skulle den inte vara tänd, eller hur? Lampan betydde att du skullle komma hem när de va mörkt och de är trevligare att komma hem till ett ställe som lyser lite, än till en bäcksvart liten lya.

Min minneslista är lång nu, vi hade inte ens ett år tillsammans.
Men fortfarande så är minnena många. Vem ska jag titta på Tomten är far till alla barnen med nu den 3:e December?
Det sista jag sa till dig i onsdags va att jag behöver dig till jul igen, jag hoppas du kommer tillbaka då. För jag behöver dig lite mer än bara till jul, jag behöver ha dig i närheten jämt.
Så jag kan skicka ett sms när jag vill, kolla hur läget är. Så att jag kan ringa dig när jag vill träffa dig och samtidigt veta att du ler när jag ringer, för du älskar videon du har när jag ringer.
Jag vill själv kunna le när jag hör att du ringer, för jag älskar den signalen.

Pär Söderblom, vad ska jag göra i världen utan dig nu?

- Vila i frid, men härja utav helvete!

Jag tänker, jag minns, jag älskar och jag saknar