Va jobbigt det är att sitta mä en känsla som bara gnager sig fast och inte försvinner. Den där känslan som man inte kan få ur sig, känslan som man inte kan låta bli att tänka på. Den där känslan som gör att hjärtat nästan brister, som gör det jobbigt att vakna varje morgon och inse att man inte är där man egentligen vill vara.
Jag saknar.. Jag saknar allt som inte är nära, allt som är alldeles för långt bort, allt och alla som jag håller kär. Jag saknar så det gör ont och snart känns det verkligen som om jag går sönder..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar