Jag stod och tittade på något som verkade bekant
Något som kändes som mitt eget
Jag kunde inte förstå varför denna slöja lagt sig över gestalten i soffan
Det klara sken som nyss lös, drunknade i det svarta och suddades ut
Kvar fanns ingenting, bara konturer av något som varit
En tår föll utan känsla, betydelselös för världen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar