Idag är dagen då jag saknar så himla mycket. Jag saknar vänner, jag saknar familj och jag saknar dom som är döda. Jag saknar de där självklara, de där som alla tar för givet. Att allting bara finns där, ett samtal eller bara ett litet fjuttigt obetydelsefullt sms bort. Men jag känner mig inte ledsen, det känns bara skönt att sakna och sedan blicka framåt.
Today is the first day of the rest of my life.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar