Sen när blev det inte roligt att spela handboll? Sen när försvann glädjen i något som vi gör för att vi älskar det?
Va skitpepp ida när ja jobbade och jag hade ett leende när ja gick från jobbet. Hade ett underbart bra samtal mä Camilla och jag va bakis som ett svin men så jävla taggad. Väl i hallen så kändes benen seg, men psykiskt var jag fokuserad och glad.
Men på något sätt, så fort vi steg in på planen så försvann all glädje och allt blev blodigt allvar? Dom vi mötte hade glädjen, peppningen och allt. Vi drog bara ner varandra längre och längre ner. Allt var gnälligt, all energi slösades på bagateller och helt ärligt så funderade jag när jag lämnade hallen om jag verkligen vill spela. För idag var det så jävla tråkigt att spela handboll, för ingen tog ansvaret som alla lagspelare har, att hjälpa varandra behålla självförtroendet när något går fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar