20 oktober 2009

- Believe

Okej, so far har hösten varit okej mot mig. Känns inte som I hit the rock bottom och med det kan jag ju pusta ut. För snart faller den första snön och än så länge har jag klarat mig genom hösten utan att någon har dött! Kanske låter dumt eller fånigt, men att inte någon i min närhet har dött under en höst är verkligen en stooor lättnad. Men när människor nära mig blir sårad och istället får försöka hantera sorgen så känns det på något sätt som att jag hellre önskar det vore jag än dom. Att se smärtan i någon annans ögon som jag inte känner, men i tankarna faller jag tillbaka och börja känna på mitt sätt, det är jobbigare än att vara där själv skulle jag vilja påstå. Vill verkligen kunna rädda dig från det, lyfta över din sorg i dina ögon till mig. För det gör mycket ondare att se dig såhär..

Inga kommentarer: