Min egen historia, säg mig. Kan du se den?
Om du tittar mig djupt i ögonen? Se mig, det är allt jag ber dig.
7 årig söt liten tjej, visste redan då att handboll var hennes grej
Hennes liv var redan då väldigt berikat kan man ju tycka
Men det var 7 år senare hon fick känna den verkliga smaken av lycka
Oskuldsfull och redo för att älska
Hon hittade honom och det enda hon kunde var att älta
Hans namn repades in i hennes hjärta
Som han efter ett tag lämnade med smärta
14 år och en flicka som alla andra som kärleken sökte
Hon fann den så klar, försökte och försökte
Medans flickan gav och gav, men aldrig tog
Kollade kärleken åt ett annat håll och dog
Åren gick och hon sökte efter flickan hon var
Precis som de flesta sökte hon svar
Vem var hon, vad gjorde hon
Men hon kände sig bara tom
Fortfarande söker hon efter svar
20 år och hon funderar och det finns så mycket mer kvar
För henne att ge och för henne att lära
Två år senare sitter hon nu här
Önskar att hon vore en gnutta kär
Letar och söker, men efter vad?
Nu skriver hon istället rad efter rad
Lättar på sitt hjärta
Och känner ofta en liten smärta
Det är inte skrivet som i sagorna
Hennes historia är som vågorna
Upp och ner och intetsägande
Historien fortsätter och hennes liv
Ut i världen hon nu går med stora kliv
4 kommentarer:
det här med att skriva, det kan du!
man tackar så mycket :) de är väl de enda ja kan ;D
Jag kommer med min vita springare och räddar dig...det är det enda jag kan! =) Bamsekram, tänker på dig
Åååh, my hero! ^^,
Skicka en kommentar