Jag sitter verkligen här och känner hur nära panikångesten närmar sig, det är precis som ett rovdjur som flåsar i nacken..
Vafan, det kan inte vara sant!
Ännu mer frustrerad blir jag när inte kan hitta bilderna jag hade på datorn, dom som försvann när den krascha. Säg inte att du försvann med dom..
R.I.P är allt jag kan säga, hälsa till alla jag känner där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar