Jahapp, nu sitter man i Olssons svettiga soffa å skriver sitt 100:e inlägg i den här bloggen. Är jävligt nöjd med helgen, dels för att allting bara blev så sjukt bra å för att jag bara har haft de kungligt. Jag är nöjd för att jag mår bra, (dock gjorde jag inte de i lördags morse och hela fredanatten, men de va väl skitsamma) jag mår så sjukt bra att jag snart upplever eufori! (vilket är en helt underbar känsla.) Längesen jag hade en sån här klockren kväll, spelade ingen roll att jag fick barnvakta min kära vän J när vi va på krogen i lördags. Kvällen slutade bra ändå!
Sitter och kollar på Sanningens Ögonblick, bruden som är med verkar ju helt lost i världen. I mina ögon så känns hon väldigt lös, kan ju vara som så att frågorna får henne att verka lös och allmänt slampig (eftersom TV är ganska så säljande just när det gäller dom bitarna.) men hon har ju inte så många indianer i kanoten kvar. Tror att alla har lämnat kanoten för några år sedan..
Skulle aldrig kunna vara med i de här programmet, jag skulle inte ha någon värdighet kvar och jag tror att jag förmodligen skulle skämma ut min familj och det äre inte värt.
Min syster skulle nog inte bry sig, inte någon av dem för att de vet nog det mesta och ingenting skulle förvåna dom. Men mamma och pappa skulle få hjärtattack tillsammans och förmodligen behöva psykolog efteråt.
Imorgon bär det av hem till Norrtälje igen, i bil eller tåg vet jag inte. Hoppas på bil, men vi får se.
Sen Götet på tisdag, träffa Anders. Ska bli så jävla kuul! Faan va ja saknar honom!
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar