Sa hejdå till Monica idag, tackade av henne och käkade smörgåstårta. Då insåg jag att jag den senaste månaden har undvikit henne för att jag insett hur jobbigt och svårt det kommer bli att säga hejdå. Nog för att jag vet att vi ses igen och att vi kommer höras av. Men ändå, de är fortfarande en skillnad, en markant skillnad när hon inte kommer vara där på jobbet. Just därför har jag undvikit henne, för att slippa bli ledsen och för att hon ska slippa se mig gråta. Men idag kunde det inte undvikas, det var bara ett faktum.
Så, på återseende!
Nu ska ja tycka synd om mig själv och linda om min lilla saknad.
För den håller nog i sig ett bra tag framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar