- Avverkning nummer tre.

Jaha, då har man på en tidslinje av närmare 3.5 år avverkat tre arbetskollegor. Det känns sådär och ju längre tiden går, desto svårare blir det.
Sa hejdå till Monica idag, tackade av henne och käkade smörgåstårta. Då insåg jag att jag den senaste månaden har undvikit henne för att jag insett hur jobbigt och svårt det kommer bli att säga hejdå. Nog för att jag vet att vi ses igen och att vi kommer höras av. Men ändå, de är fortfarande en skillnad, en markant skillnad när hon inte kommer vara där på jobbet. Just därför har jag undvikit henne, för att slippa bli ledsen och för att hon ska slippa se mig gråta. Men idag kunde det inte undvikas, det var bara ett faktum.

Så, på återseende!
Nu ska ja tycka synd om mig själv och linda om min lilla saknad.
För den håller nog i sig ett bra tag framöver.

- Still going strong!

Känner fortfarande av helgens bravader, vilket jävla skit!
Seg, fryssen, ont i huvve, dålig i magen (det ska fan gudarna veta!) och allmänt ont i kroppen. (det däremot vet jag inte om de är på grund av helgens bravad eller bravader.)
Vilket fall som helst, mindre misslyckad men ändå så perfekt!

Måste dock skryta lite om förlustmatchen i helgen, jag stänkte in 11 bollar! De är fan mer mål än va ja gjort på en säsong! Grymt sa grisen när han la fisen.

Vilket fall som helst, nu hoppas jag på en brakmiddag som jag förhoppningsvis slipper laga själv. Sedan kaffe hos Herr Linusson som tydligen också höll låda som fan i lördags och sedan ner på hallen. Svetta ur sig lite alkohol, så slicka inte på mig efter träningen. Blir varning för fylla då kan jag garantera, förhoppningsvis blir jag inte stoppad på vägen när jag kör hem. För då lär det stinka alkohol på mils avstånd!

Tack för lördagen, för det jag minns och som jag inte minns!
(Med lite mat i magen nästa gång, så blir det bättre än perfekt!)

- Total knockout!

Ibland finns det saker i livet som är jämförbara med boxning. Kan säga att ida har ja gått tre ronder innan knockout ida.

Matchen började inatt klockan 02.00 med försnack för hela Sverige. Försnacket höll i sig fram till klockan 06.00 då Sverige kände lyckan.

Klockan 11.30 började den inoficiella matchen. *ding ding*

Rond 1: intensivt, jobbigt, var tvungen att känna efter lite innan man gick till en ordentlig attack. Jag pratar så klart om uppvaknandet imorse.

Rond 2: stressigt, påfrestande, befriande och teamwork! (Finns det boxning för två?) Pratar om städandet, dagen efter städ kombinerat med ordentlig städning. Dammtorka, dammsuga, bädda rent, diska, torka golven - you name it! :-)

Rond 3: sista krafterna, den där absolut sista orken. Självklart innebär det i det "riktiga" livet; MAT!!

Rond 4: knockout!!! Liggandes i badkaret så har jag svårt att hålla ögonen öppna. Det här är slutet på den här dagen gott folk!!

- Jajjemään, finally!

Äntligen har man kört in grillerna i år igen då.
Ostadigt? Hellyeah!
Ont i fötterna? Inte alls faktiskt. Värre med knät.
Kul? JAAA! :)
Jag må nog vara en av Sveriges sämsta på skridskor, men likförbannat så kan jag inte låta bli att tycka det är roligt :P

Lekte mörkerkurragömma igår också, får kalla det som ett "ÄNTLIGEN"-moment också.
Har inte insett hur jävla mörkt de blir i lägenheten med alla persienner nere och allting släckt.
Kul kul, fick mig en käftsmäll av Ted också. Jävla hispig kille det där.

Bakläxan; fan Joel Mattsson är äldre än vad jag fick för mig. Den där lillpojken :D haha

- Going with the flow

Precis som så många andra som skriver bloggar så skriver jag också; Det var längesen jag bloggade nu, ska försöka bättra mig.
Precis som de flesta nyårslöften så är det inget jag kan garantera att jag håller. Förmodligen blir det som så att jag kommer glömma bort det lika snabbt som jag skriver det.

Fick mig en tankeställare idag, kollade på en film (vet inte vad den hette.) som handlade om ett par som födde tvillingar. Ena barnet, flickan hade downs syndrom och lämnades bort. En snäll sköterska tog hand om henne och uppfostrade henne till sin egen. Självklart i slutet föll tårarna när hon fick träffa sin riktiga mamma efter att pappan dött och mamman och sonen hittat massa brev och fotografier av den här flickan.
Efter filmens slut så drog jag slutsatsen; den villkorslösa kärlek dessa människor ger, omtanke och värme. Det är något som alla människor borde lära sig utav. Det är så alla människor ska va, men ändå är det dom  med downs syndrom som anses vara onormala.

- Året som var.

Ja, en liten kort summering av året som var..
Hela förra året fick en tung start men det började tillsammans med några av dom som håller mitt hjärta kärt. Upp och nedgångar, känns som om 2011 är de år man fått kämpa som mest!
Jag har kämpat mig igenom hela året och nu är det äntligen över. Att få blicka framåt mot nya äventyr, nya utmaningar och nya beslut.
Jag hoppas innerligt att det här året blir ett glidar år, där jag får känna mig lycklig och ha lite sinnesro. Läka mina sår och ta nya tag.
Allt gammalt är glömt, allt skit är gömt.
Med tre stjärnfall på två dagar så kan det inte bli en bättre start!
Kärlek till alla er som känner att ni behöver det och Kärlek till alla er som förtjänar det!
Jag har fått bevisat, just det här året.
Vilka som står pall och vilka som viker av, jag är tacksam för den DU är för mig!