Igår fick jag den absolut tidigaste julhälsningen någonsin, på sms.
Paff blev jag även när jag fick se vem som skickat, men glad. När jag senare fick ett samtal från denna person så blev jag glad inombords. Hur mörka och jobbiga saker han än levde i just nu och hur tungt han än hade det så blev jag glad. Kändes som att ett litet frö av lycka såddes inom mig, ett litet frö som försvann så fort vi la på.
De va underbart å höra rösten på dig igen, de va underbart att få lätta på hjärtat lite. Allt känns inte lika tungt och jobbigt som när jag bär allt det där ensam.
Jag vet att du kommer läsa det här ikväll, så jag skriver det jag inte sa igår. Jag saknar dig så jävla mycket, att ha dig vid min sida och sättet du ser på mig. För i dina ögon är det lättare å va..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar