Det känns som om jag ältar detta ämne extremt ofta i bloggen min, men någonstans måste jag ju dumpa skiten när de känns som att jag inte vill lägga bördan på de jag jobbar mä. Men just nu när jag ser framåt och blickar mina vackra bruna mot framtiden och hur det blir efter nyår så är allting bara ett osäkert kort. Jag vet inte vars jag kommer bo, för jag komma inte få ha kvar lägenheten här i Norrtälje. Vilket suger, för jag vill verkligen stanna här. Jag trivs här och jag vill inte flytta, inte än. Planerna va ju till nästa höst, att flytta till Uppsala då eftersom jag så gärna vill börja plugga igen. Men icke! Sista Januari, finns möjlighet att bo i en lägenhet i Skebo om jag vill, men vafan. Då blir jag ju lika deprimerad som förra året och de vill jag då inte!
Jag vet inte om jag kommer vara kvar på skolan och jag vet inte vafan jag ska göra om jag inte är det! På något sätt känns de som att jag inte kan göra annat än söka lägenhet i Uppsala och se glad ut, man samtidigt vill jag bara så jävla gärna ha allting klart så jag slipper tänka om hela tiden, min hjärna funkar inte då.
Och om jag får lägenhet i Uppsala då.. Va händer mä handbollen, nog för att jag har så jävla ont i axeln just nu så de känns som om jag ska dö så fort jag försöker klä av mig. Biter mig i läppen för att inte gråta. Men ändå.. Jag vill inte lägga va å träna herrarna, har bara gått två träningar och en match. Men jag trivs mä det, jag trivs mä dom.
Aaah, varför blire alltid såhär?! Är jag bara så jävla hopplös?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar