Vart tar den där lusten att skriva vägen när jag väl sätter mig ned vid datorn, med musik som påverkar mig i kropp och själ. Som plockar fram alla minnen och mina känslor som jag så gärna förtränger. Det är precis som om mina fingrar är gjorda av sten och jag blir blockerad.
Det gick mycke lättare när jag kom någon vart med min bok, när sidorna blev 30, 40, 50 och sedan försvann allting. Precis som att det raderades ut ur mitt minne och nu kan jag inte återberätta allting igen, det bara står.. Still..
2 kommentarer:
sant! ;) blire syskonbus när ni kommer hem?
ja, absolut
Skicka en kommentar