Känns som att jag börjar bli alldeles för seriör och för vuxen. Alla jävla vuxenpoäng bara haglar in och egentligen vill jag ligga på så mycket minus som de bara går!
Uscha, får kalla kårar när jag tänker på hur vuxen jag börjar bli.
T.ex;

• Jag har ett underbart jobb (visserligen är jag minst lika barnslig som mina 6-åringar) som jag MÅSTE gå till varje dag fem dagar i veckan.
• Jag har ett extra jobb för att kunna leva lite lyxigare på helgerna (så länge inte Herbert tar alla jävla pengar!) och för att kunna resa eller nå.
• I fredags åkte jag direkt efter jobbet till bolaget för att köpa en flaska rödvin som vi smuttade på framför tvn.
• Jag suckar varje gång en speciell person ringer, för att jag vet att det är tusen mer saker att göra förutom att jobba.
• Jag tycker om att vara ensam hemma i lägenheten och pyssla för mig själv.
• Avstår gärna utgång för att vara hemma och vila upp mig inför nästa vecka.
• Jag varvar ner efter en dag på jobbet med att slå på tvn och käka lite fil och en macka.
• Min kalender är planerad ända fram till Augusti.

Näe, på torsdag så får jag sjunka lite i vuxenpoängen för en kväll. Då ska jag nämligen på studentskiva och jag funderar på att bli jävligt packad! :)

- En ledig dag

Direkt efter jobbet skyndade jag hem, för att fastna framför datorn och gossip girl i drygt en timme. Kolla klart på ett avsnitt som jag kollade på tidigare på morgonen innan jag åkte till jobbet och seda för att kolla på ett nytt. Tog bussen in till tekniska, där jag vaknade och höll på att tappa hakan när jag kollade ut genom fönstret på bussen och bara såg vitt, gnuggade ögonen lite försiktigt för att inte förstöra min makeup, men det försvann ändå inte. Det snöade i Sthlm igår.

Hoppade av bussen och skyndade till tuben, för att slippa vara ute i snön och för att inte förstöra makeupen och frillan. Åkte till t-centralen för att byta till blå linjen mot Akalla. Hoppade av i Kista, orienterade mig fram till pressbyrån (hoppade av längst fram och inte bak) för att möta Micke. Handlade käk till kvällen och lite godsaker, sedan hem för att chilla, dricka vin, umgås med George och kika på film, Yesman. Inte så bra film som jag trodde de skulle vara, men helt okej. Lite långtråkig.

Slagga, ta tuben till centralen och sedan åka tåg till Västerås. På tåget träffa ja en intressant snubbe, helt okej och helt i min smak. Impulsiv tydligen, synd att jag inte kunde bjuda med honom på seminariet bara.. Undrar just vad lördagkvällen blev för äventyr för honom.

Kom hem, tog en dusch. Nördade lite vid datorn och funderade, nu är det läggdags och sedan ut till skolan imorrn för att jobba. Skön helg.

- Det (o)sociala livet

Ännu en dag efter jobbet och nur har jag nog helt och hållet bestämt mig, jag ska försöka att inte jobba så mycket på ros fram tills hösten. Absolut inte varje helg båda dagarna, vare sig det är kvällspass eller nätter. Jag ska heller inte jobba så mycket på kvällarna efter jag kommit hem från Skärsta, jag tror att min kropp inte pallar så mycket mer och inte heller mitt liv, känner att jag nog behöver jobba mer på det sociala och vara social med mina vänner. Känns som att jag försummar dom alldeles för mycket just nu, både dom jag har nära och som bor i närheten och längre bort. Är livet verkligen bara jobb och väntan på nästa löning?

Just nu sitter jag hemma hos mig, lagat middag med Gurra (det bev tacos!) och Jocke sitter i soffan nu och lyssnar på nå skit på youtube. Allt kändes som vanligt för en kväll, förutom att jag är så jävla trött och egentligen bara vill lägga mig. Men de känns lite vemodigt, det är ju såhär det brukade vara, så det borde vara.

- Narnia, Prins Caspian

- Cry baby

Vilken jobbig natt de var inatt, kunde verkligen inte slappna av och somna, tårarna bara sprutade och jag trodde huvudet skulle sprängas! Men plus i kanten va frukost på sängen och att åka till mitt älskade jobb! Att komma dit var verkligen vad jag behövde, en liten dos av kärlek å mysiga barn. Å vädret kan jag inte klaga på, helt underbart!

Nu är det återigen dags för att krypa ner i sängen, sova och jobba nästkommande dag. Vilket jävla liv man lever, suger verkligen hästballe!

- Begravning

Styrde kosan tillsammans med Herbert uppåt landet och hamnade i Edsbyn på tisdag kväll. Åkte ut till Tomas och tog en lång promenad. Som bestod av skratt, prat och lekande på skolgården på rotebergsskolan. En dag som jag är tacksam för att jag hade, för jag mådde bra och det är alltid så lätt att vara i Tomas sällskap.

Igår var jag på begravning, nu har jag äntligen sagt hejdå till Jocke och det känns som en stor sten har försvunnit från bröstet. Jag kommer ju alltid att bära honom med mig för alltid, men det känns skönt att ha varit på begravningen och någonstans så känns det overkligt men ändå så börjar jag acceptera att han verkligen är borta.
Lite jobbigt när vi kom fram till kyrkan och jag fick se alla gamla ansikten, alla gamla minnen flashade förbi mina ögon och det knöt sig i magen så jag blev illamående. Det var nog jobbigaste stunden och se hans bröder i kyrkan, jag ville bara gå fram och ge dom en kram. Säga att allt kommer bli bra en vacker dag och detta var en vacker dag.

Jobbigt var det även att se Krille, krama om honom utan att säga något och se honom där framme när det var hans tur att säga hejdå. Att inte få se honom utanför kyrkan och kunna viska till honom det jag ville säga.

Men kvällen med Emelie var den absolut bästa på länge, vemodigt att lägga sig och veta att jag skulle åka hem när vi vaknade nästa dag.
Jag saknar verkligen våra kvällar, men dom blir fler i framtiden.

Kom till Alfta idag och käkade på wärdshuset och snackade lite skit med Leif, åkte till edsbyn med mamma och mormor, hämta Herbert och spenderade lite tid hemma hos mormor. Dansade till dansbandsmusik och skrattade bort tiden.
Nu sitter jag hemma hos mamma och Camilla, ska väl slänga i mig lite mat lite senare innan jag åker hemåt igen. Känns lite vemodigt att åka till jobbet imorrn, men det är ju ett måste och jag behöver nog det.

Kanske att jag tar en tripp till Tomas innan så vi kan leka på rotebergsskolan innan jag åker hem.

- Helgen

Ja nu är snart helgen slut, känns inte ens som att den har börjat! Förutom att mina grannar förmodligen sitter och kollar på melodifestivalen och skriker för fulla muggar, själv har jag tänd oändligt massa ljus i hela lägenheten och varvar ner efter att som vanligt ha jobbat. Satt igång en tvättmaskin och ska snart dra mig mot sängen, det är ju en ny dag imorrn och nytt pass som jag jobbar.

Ska börja ta tag i mig själv och företaget också, starta upp det nu på måndag och komma igång med det. Känns som att tiden inte riktigt räcker till just nu, men bara jag kommer igång, så ska det nog lösa sig. Fick hem min egen beställning nu, så jag är riktigt sugen. Sjukt va mycke de va och jag ser fram emot att göra reklam och skaffa mitt eget team.

Jag saknar din vackra siluett som jag så ofta brukade se, den har försvunnit tillsammans med tiden jag en gång hade i min hand. Den tiden som jag brukade betrakta dig på nära håll och på avstånd, när det varje dag kändes som att du var så nära fast du var så långt bort.
Jag längtar tills jag får se regnbågen som speglar alla de färger som skulle ha varit mina känslor på en bit papper. Dom känslor som jag så gärna ville fylla i siluetten av dig med.

- Uppdrag granskning

Idag när jag åkte från Hallsta till Norrtälje för att jobba ytterligare några timmar så funderade jag lite och kom fram till att jag inte skulle klara av mitt eget liv om det inte fanns människor som verkligen behöver just mig!
Om det inte fanns människor som behöver min hjälp, som behöver mig i sitt liv, som behöver min omtanke och den värme jag skänker och glädjen. Om inte sånna människor fanns skulle jag inte klara av mig själv, jag skulle inte finnas och jag skulle tyna bort. Mitt liv skulle falla i bitar och jag har ingen aning om vad jag skulle ta mig till om det vore så. Jag behöver känna mig behövd, jag behöver ta hand om andra för att på så sätt slippa ta hand om mig själv, det är mitt beroende. Det är därför jag ibland kan känna en avundsjuka och frustration när människor i mitt liv inte längre behöver mig, för de betyder att jag inte existerar längre, att jag inte behövs. Men någon gång kanske det försvinner, någon gång kanske jag ledsnar på det och inte längre vill att människor ska behöva mig.. Vad händer då? Kommer jag att klara av att leva mitt liv då och inte låta det falla i bitar?

För den delen, ät inte odlad lax från Chile, det lärde jag mig idag på uppdrag granskning!

Puss och nyp i ljumsken

- Ännu en vecka

Ja, då är det dags för en ny vecka. Känns faktiskt inte som att någon vecka tar slut, någonsin. Jobbar 7 dagar denna vecka och det känns verkligen som vilken vanlig vecka som helst.
Dock börjar livet bli lite tyngre och jag känner hur jag hela tiden längtar bort från denna månad, hur jag bara vill att den ska vara förbi så att jag kan fortsätta läka och såsmåningom återgå till mitt liv.

Begravningen är nästa onsdag, vi ses där

- Vinhelg

Vilken mogen och skön helg det har varit. Sipprat en massa vin fredag och lördag kväll. Klivit upp och börjat jobba klockan 7 på morgonen, gått till sängs senast 12 på kvällen.
Wow, tripp till dalarna och ätit mumsig mat. Har inte sovit hemma sen i torsdags och har verkligen inte gjort något vettigt i lägenheten sen flera veckor tillbaka.. Dags att sova nu, är väldigt trött. Kliva upp senast 8 imorrn å sen ska ja ta tag å städa lite i lägenheten innan ja far till jobbet.
Kista imorrn på kvällen och då hoppas jag verkligen att mitt företagande kommer dras igång!

- V for Vandetta

Har precis sett halva den filmena hemma hos Rasmus, halvt död i sängen och bara så jävla trött. Är inte sliten, bara trött..

Har blivit extremt dålig på att blogga, ber väldigt mycke om ursäkt för detta! Men livet är svårt att hålla ihop just nu, för jag tänker fortfarande på dig Jocke. Alltför ofta och hela tiden, jag saknar dig och vill vakna upp ur den här marddrömmen, för allt verkar bara påminna mig om dig hela tiden..

Har jobbat fyra dagar denna vecka, imorrn blir den femte. Sedan är det bara att se fram emot ytterligare 23 dagar innan jag är ledig. Känns som en låång tid, men den kommer löna sig!
Därför kommer det förmodligen bli, bye bye bloggandet och bye bye det sociala livet i stort sett (som redan nu känns dött) för nu gäller det att jobba arslet av sig och tjäna så mycke jävla pengar som möjligt för att kunna leva fett ett tag och le när jag kollar på sparkontot och ser att det äntligen börjar växa, tycker att det är precis vad jag förtjänar just nu. Växande ekonomi, för just nu lever jag på + - o hela jävla månaderna ut!

För den delen, stort grattis till mig som blivit egen oberoende företagare i tisdags! Så nu är det bara att sätta igång, så att pengarna så småningom rullar in och jag kan jobba mindre dagar och återinskaffa mitt sociala liv!