Tänk vad lite det kan vara som behövs för att man ska börja uppskatta saker och ting här i livet. Lite skit, en regnig sommardag i Augusti gjorde det mycket lättare för mig att sätta mig i bilen och åka till jobbet.
Tänk vad lite det kan vara som behövs för att en människa ska börja trivas här i livet.
Smågnabb mellan allt och alla, tjo och stim och humor. Det gjorde att jag inte kunde somna tidigt igår natt.
Tänk vad lite det kan vara som behövs för att man ska känna sig lycklig här i livet.
Ett skratt som förlänger livet och känslan som hänger i luften.
Det gjorde att de två timmarna som snart har passerat på jobbet kändes lika kort som ett andetag.
Tänk vad lite det kan vara som behövs för att man ska känna sig uppskattad här i livet.
En liten mening som hela världen kan se.
Det gjorde att min dag kändes lätt och förväntansfull.
Tänk vad lite det kan vara som behövs för att jag aldrig ska glömma de här dagarna i livet.
En helg som jag kommer minnas, inte för att det egentligen gick bra. Inte för att det hände något speciellt, inte för att jag har så mycket att berätta om den. Utan bara för att, bara för att det var som det var..
Tänk vad MYCKET det kan vara som behövs för att jag ska trilla tillbaka med fötterna på jorden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar