Jag kan verkligen förstå varför min sambo tycker om Greenstreet Hooligans så mycket. Blev helt frälst när jag låg i sängen och kollade på den.
Är sjuk idag och när jag är sjuk blir jag som ett ett litet barn. Jag blir som om jag vore 7 år och jag självömkar mig som satan. Jag tycker så synd om mig själv och alla andra får gärna tycka synd om mig också.
Helgen närmar sig, ska man ligga här i sin säng och sväva iväg i tankarna hela helgen? Känna sig halvt deprimerad och fundera på alla de där livets frågor som fick Ted Gärdestad att ta livet av sig? Känns inte som att jag är så pepp på att göra det faktiskt, inte heller fortsätta hosta så det känns som att hela skallen ska explodera. Vad är meningen med att vara sjuk egentligen? Känns inte som att det är någon mening, iallfall inte för mig. Jag blir så deprimerad och hängig. Det är verkligen synd om mig, tyck synd om mig!
För den delen, skulle jag har Martin Aliaga vid min sida nu så skulle jag bli frisk på stört! :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar