- Ni behöver inte förstå, men försök acceptera.

Jag börjar ta illa vid mig av all kritik jag får hit och dit för matchen.
Det enda jag kan säga är; försök föreställ er att ni själva spelar en match. Taggad till max och allt fokus ligger bara på matchen. (vilket det inte brukar göra för mig, för jag är alltid lite tankspridd när jag spelar.) Jag gör illa mig, det gör ont utav bara helvete (har inte upplevt sån smärta sen jag blev dragen i axeln när jag skulle skjuta när jag var liten.) men jag vill verkligen göra allt för att kunna avsluta matchen på ett sätt så jag inte känner mig besviken, ledsen och allmänt jävla dålig.
Jag tjatar på min tränare att få spela, jag bönar och ber. (nu handlar det om självkänsla.) Klart att jag kunde ha gjort illa mig mer, (den risken finns väl alltid. Eller?) jag kunde även ha gjort tio mål till. Vem fan vet.

Men jag är 24 jävla år, jag gör mina egan misstag och mina egna beslut. Det är ingen som behöver tycka synd om mig, eller vara empatisk. Det är ingen som behöver dalta med mig eller försöka förstå. Men acceptera bara och håll käften! Jag vill inte höra era åsikter, behåll dom för er själva eller sitt i grupp å snacka om det om ni absolut måste!
Slå inte på någon som redan ligger ner. För just nu räcker det, jag vill inte höra, se eller veta av va ni tycker om det som hände i söndags.
Det där är jag i ett nötskal, det är allt eller inget. Jag ger allt och lite till om jag klarar av de!

- Efter en jobb(-ig) jobbdag!

Ja, jag vet inte vars jag ska börja.
Vi börjar väl med morgonen (vaknade av mig själv som skrek AAAAAAAAAAAAJ i falsett!) jävla rullande runt hit och dit. Räta ut benet, jo tjena! ( Folket på akuten måste tro att man är stålmannen eller liknande.) Böja benet (stel som en pinne försöker jag och det bara ilar i hela benet. Jag svär och blir grinfärdig.) det går bara inte, hur mycket jag än försöker. Trippar och trappar hoppandes på kryckorna (förbannade jävla trappor!) upp till jobbet (tacka gudarna för att jag bor nära! Ändå kändes vägen jävligt lång idag.) och få hälsningsfrasen; - vafan gör du här? (Jahajah, tackar som frågar. Jobbar här i tre år nu, själv då?)

Orkar inte dra igenom hela dagen, men summa summarum så är jag förbannat less..
Försöka ta mig ner till träningen ikväll, de vettefaan hur de ska gå med skjuts dit men inte hem. Orkar inte hålla på att pula hela jävla tiden med allt!

Försöka fixa någon som tar utesprigningen, eftersom jag (stelopererade Berta 85 år) inte kan haka på.
Skjuts, vem fan orkar fixa skjuts?!
Träning, va i hela helvete ska vi träna ikväll?!

Näe, dra mig baklänges på en jävla taggtråd!
Så förbannat jävla less, åt helvete med skiten!

- Måste fortsätta gnället!

Idag är ju inte riktigt min dag, men jag känner att få gnälla lite, lite, lite, lite till hjälper. Psykiskt i alla fall. Duschat och haft en flod näsblod som runnit. Nu ska göra mig i ordning för sängen, men tamme faan så jävla ont de gör i knät. Det är nu man börjar fundera på vafan man håller på mä egentligen.

Är de inte axeln, så är de fan fotlederna och om de inte är fotlederna ja då ska man gå å göra illa knät. Känns helt okej? Näe, inte direkt.
Börjar bli less på de här, jävla skit som förföljer mig.

Men jag kan inte göra mer just nu, nå akuten blir de fan inte.
Efter två svängar på danderyd och karolinska igår så känns det inte så lockande. Kan inte någon bara ställa upp och skjuta mig? De är uppskattat!

BTW, duktig jag blivit på att uppdatera nurå ;P

- Va hände där?

Ibland tar mycke annat överhand. Idag blev ett riktigt praktexemplar.

Jag va sjukt taggad inför matchen började med en miss, två, tre kanske. Men även med tre kontringsmål, mer kan jag ju inte begära. På väg mot den fjärde, ensam. I första steget kände jag en knäpp, i andra steget kände jag en smäll till på andra sidan knät. Sen va de kört, knät kollapsade, de gick inte att springa.
Jag faller ihop, smärta, skrik, öhm.. Underbara nadine komma ner från läktaren, ja spottar Agda i ansiktet och jag komma av plan.
FAAAAAN!!!!!! Där tar envisheten över direkt, ja bestämmer mig innan ja lugnat mig. Ja kliver fan inte av planen, ja ska spela klart.
Övertalade min tränare, lindade hårt som fan. Andra halvlek, de smärtar och för ont. Men jävlaranamma, ja SKA spela. Det dunkar i huvve och jag har ont. Men de va mitt beslut, de får ja stå för.

Nu i efterhand, lite klokare. Ja skulle ha klivit av.. Men vem fan är inte efterklok då?!

- Well well, go to hell!!

Börjar bli en aning smått less på de här daltandet hit å dit. På att spela ett spel tills ridåerna slår igen. Att vara något som man inte är. Försöka leva ett liv man aldrig levt, försöka för mycket helt enkelt. Allt detta för att sträva efter den där lilla lycka som alla pratar om. Allt detta för att slippa känna att jag är bara en enda person. Misslyckad, ensam, olycklig och så in i helvetes jävla patetisk!! Vem fan örschker hålla på egentligen?! Varför försöker vi ens? Jävla påhitt!!

- Virrpanna

Vad gör man när ens hjärta inte längre svarar?
När tankarna och känslorna inte kommunicerar.
När tryggheten finns i det som inte är där.
När allt bara känns så fel men ändå så rätt.
När världen inte faller samman.

Men inte heller håller ihop.
Vad gör man då?

- Förberedelser

Ja, då har man slavat i köket. Förberett inför morgondagen när det är dags för mig att ha halv åtta hos mig.

Menyn kommer se ut såhär;

Förrätt: Skinktorn med ostbågar
Varmrätt: Oxrullader m. hemmagjord tzatsiki, grekisk sallad, rotsaker i ugn och hasselbackspotatis

Efterrätt: Gino m. vaniljglass

Börjar bli lite nervös, men de komma nog gå bra. Får bara hoppas på att förrätten blir god som satan! Har aldrig testat och jag tror inte riktigt jag fick till den som jag hoppades på. Men de visar sig imorrn.

Bye bye happiness!

- Skämmer bort Jossan..

Med ännu ett blogginlägg för denna dag.

4 timmars arbetsdag, sen kändes det som om någon slängt ett bowlingklot i huvve på mig. Dra mig baklänges, kunde knappt stå på benen. Nu får det fan gå över i axeln tycker jag! Har ju match på lördag, den måste jag vara med på. Det är nämligen mot Lidingö.

Fördriva tiden med en lätt handikappad Evelina är emellertid segt, speciellt när hon vill "vila" mitt i allt!

Tant Agda, ja jag säger ju det. Du är väl bra gullig ändå då! ;P hihi.

Nu ligger en randig Josefin bredvid mig hemma hos Tant Agda och en halvrandig Ted i sängen.
Jag har flyttat in hos Ewe ett tag, från ensamheten till en mysig liten etta.

Vacklande steg, oväntad tystnad.

Uppror.
Vad händer härnäst?

- Måndag, igen..

Den här måndagen började dock på ett helt annat sätt än de flesta måndagar som jag av vana upplever. En vanlig måndag innebär trötthet och kort dag på jobbet. Wiiie! De innebär barnvakt och sedan träning.

Den här måndagen blev annorlunda redan från start!

Igår gjorde jag min sämsta insatts som handbollsspelare ever! Ingenting funka och det va verkligen en katastrof. Jag är så besviken!
Jag sköt målvakten i ansiktet (vare sig den andra spelaren knuffa mig eller inte, så gjorde jag det.) jag sköt tydligen en annan brud i ansiktet också, som jag inte ens märkte av och gjorde illa axeln.
My god!
Kollade på paranormal activity 2, Ted skrämde mig så jag började gråta när jag hade varit på toaletten.

Sen avrundades kvällen/natten med ett besök på akuten.
Efter lång väntan fick jag beskedet av en AT-läkare att alla läkare sov och hon va trött. Kul!
Sedan så åkte jag hem med recept på inflammationsdämpande och utan vetskap.

Dock! Denna dag började med att jag sjukskrev mig, sedan plingade det helt plötsligt på dörren! Där stog min lilla Catrin, underbara lilla Cattis. Efter att chocken lagt sig blev de lite updates och fyfan va glad ja va att se henne!

Nu har jag hämtat medicinen, Lillis har fixat mina lysen och nu väntar jag på att Micke ska komma och hämta en avi. Sen får vi se om det kanske blir akuten ikväll igen. Denna gång med någon helt annan :) hahaha..

PUSS!

- Halv åtta hos mig

Jaha, babes. Då va halv åtta hos mig inlett hemma hos Jossan :)

börjar bli lite nervös inför nästa vecka då de är min tur, men de ska nog gå bra.. Bara lite finfix med huvudrätten sen förrätten har jag nog redan klart för mig tror jag.

Nu tagga vi inför utgång med ballongmagar och gladan humör.

Puss på skinkan!